Frankrike, La Pomme d’Or i byn La Chapelle Moulière 2001

Det skulle visa sig att detta var den sista av våra många gemensamma golfresor. Vi, en grupp på sju par med golf som gemensam nämnare har sedan 1987 med bussresa till forna Tjeckoslovakien åkt på golfresor oftast till Spanien och vårresor till Danmark. De sju paren Thomas och Elisabeth Hedström, Magnus och AnnaPia Borén, Ebbe och Gunn Spjuth, bröderna Sigsfors Hans med min syster Marie och Kjell med sin Lena, Stig och Karin Olsson och Senny och Ronny Wettergren.

Vårt mål denna gången när vi lämnade Paris bakom oss var den lilla byn La Chapelle Moulière, cirka 40 mil söder om Charles de Gaulle flygplatsen i Paris med Poitiers som närmaste stad.

La Pomme d’Or såg oansenligt ut från gatan men dolde en juvel innanför grindarna. Här fanns en ombyggd lada, där mössen ännu inte flyttat ut, här bodde Ebbe och Gunn. Ett rymligt hus med ett härligt kök och stort allrum och tre sovrum på andra våningen där bröderna Sigsfors och Wettergrens logerade. På andra våningen i värdparets hus bodde Olssons. Hedströms och Boréns hade sina sängar nedanför backarna i en närliggande by.

Studion, en gammal lada genuin så till den milda grad att det fanns möss, var Gunn och Ebbes bostad

La Pomme d’Or drevs av ett svenskt par, Kajsa Bergström och Jonas Engqvist som målat många akvareller som hänger på väggarna i vårt hus och som vi även köpte till golfpriser.

I det stora köket samlades vi för laga gemensamma middagar och i allrumet samlades vi om kvällarna för turnering i kunskapsspelet TP, Trivial Persuit.

Det har regnat kopiöst så mycket att hål på golfbanan ligger under vatten, så istället gör vi utflykter till Chauvigny med gamla byggnader och fastkedjade fåglar, till Chatellerault med kaffébesök. Vår värdinna Kajsa, själv golfare, förstår vår frustration och anordnar provsmakningsbesök på vingården Haut-Poitou, besök på getostfarm och sedan ett inte så populärt besök på en gåsleverfarm.

För att spela golf far vi söderut till Cognac och en av fördelarna med att fara till Cognac för att spela golf är just Cognac. Vi gör ett besök hos en liten tillverkare Guy Pinard som skulle visa sig vara höjdpunkten på resan för de flesta av oss. Orsaken var den otroligt charmiga och extremt passionerade tillverkaren som trollband oss med alla detaljer runt tillverkning. Trots att han endast talade franska fick han oss genom sitt kroppsspråk både att förstå och beundra tillverkningen och hans produkt .

Nå resan var ju trots allt en golfresa och banan vi spelade på Golf du Cognac låg nästan 20 mil söder ut. En parkbana utan större nivåskillnader men den var torr! Vid varje tee stod ett skåp med en cognacsort men inlåst så att vi inte kunde smaka.

Ett fint klubbhus där vi åt och även firade Stigs födelsedag.

Vi var två gånger om på bykrogen hos Madamme som serverade gigantiska portioner av rustik fransk mat och trots att vi var i Frankrike och bor i Loire köper vi hem 5-liters dunkar med det billigaste viner vi kan få tag i. Om vi nu tjugo år senare skulle gå ut och köpa vin hade det handlat om att köpa många olika för att prova och smaka och priset hade inte varit avgörande om vad som skulle köpas.

I stark kontrast till den härliga bykrogen åt vi sista middagen på en Guide Michelin krog, Le Pavillon Bleu nere i byn Bonneuil Matours alldeles bredvid floden Vienne. Vi åt vår mat men ville göra vår prisutdelning där men vi blev så dåligt bemötta att vi for hem till guldäpplet och hade vår prisutdelning där.