Anna Maria Island, Sista veckan

Torsdag 26 november

Men inte vilken torsdag som helst. Idag är det Thanksgiving vilket jag uppfattar som USA:s största familjefest.

Värmen är tillbaka såpass att vi åt vår frukost ute igen. Efter frukost frågade jag Kim om hon fanns på Facebook och om vi kunde bli vänner där. Hon svarade ja på båda men också och att hon inte visste hur. Jag satte jag mig hos henne och när Senny kom och hämtade mig, hade vi pratat i över timma. Hon lider av en ryggåkomma sedan barnsben som bara blir värre. Hon har konstant smärtor och behöver, trots värmen här, ha en elfilt över ryggen någon timma för att kunna gå. Hon har trots detta ett mycket gott humör.

När Senny hämtat mig och duschat av sig saltet från morgondoppet, gick vi längs stranden till Sandbar för att ta den drink vi bestämt oss för att ta redan innan vi åkte hemifrån, men det var stängt för Thanksgiving så drinken får vänta.

Stranden är nu sedan några dagar belamrad med amerikanska familjer som kommit för fira Thanksgiving och underligt nog även med måsarna som tidigare hållit till norrut mellan Sandbar och piren.

Våra amerikanska vänner hade sedan länge bokat bord i kyrkan för fyra och bjudit med Johny och Agneta, där det dagen till ära serveras traditionell Thanksgiving middag med kalkon, mos på vanlig potatis, mos på sötpotatis, stuffings, sås och bönor. Allt du orkar äta och när middagen är slut får du ta med dig hem så mycket du vill. Allt är gratis och det är uppdukat för hundratals. Man tar gärna emot en gåvoslant stor eller liten men det är inget krav. Min bild av USA har nu fått en ny dimension, fri mat och fri buss.

Vi åt middag på rester och klockan 6 öppnas dörrarna för Black Friday. Senny och jag hängde på låset i Ellenton, som jag skrivit om tidigare, och förväntade oss mängder av köptokiga människor men det var färre än när vi var här sist.

Vi kunde i lugn och ro byta de t-skjortor jag köpt tidigare i large och som jag rymdes i gott och väl och plocka bland de underbara bomullsplaggen på Van Heusen. Det är roligt att köpa kläder här, jag fick byta min large inte till medium utan small. Dom mätte hals och armar för att enklare kunna hitta rätt storlek på en vanlig skjorta och när jag provade en slimfit, som jag förväntade mig knappast gå in i med min rondör, visade det sig vara plats för en halv Ronny till runt magen. Och där tog min köplust slut, jag gick ut ur affären med tre underbara tenniskjortor och mina nu passande t-skjortor.

Vi gick runt i många affärer och hittade till slut två fina blusar till Senny. När vi åkte från Ellenton var parkeringarna nästan fulla och på vägarna in köade bilar. Vi hade alltså tur som kom tidigt, vilket tydligen berodde på att det var två eller tre idrottstävlingar på tv och kanske en annan familj som åt färdigt i lugn och ro (vilket jag har förstått amerikaner aldrig gör).

Vi stannade vid Bealls för även där var det lugnt och stilla mot all förmodan. Jag har letat skor sedan vi kom och inte hittat exakt det jag vill ha men hoppades att priserna nu skulle tillåta att köpa ett par som var OK för att ändå ekonomiskt rättfärdiga ytterligare ett par. Men istället hittade vi några tröjor till pojkarna och jag ett par shorts till en vettig peng. Jag får köpa skor hemma, eller i Portugal kanske.

Jag såg ett helt spektakulärt stjärnfall på väg till Ellenton innan det mörknat, jag har inte sett ett liknande sedan jag var liten.  

Black Friday 27 november

Första natten jag sovit utan att vakna. Börjar anpassa mig mot amerikansk rytm lagom tills vi skall åka hem till Sverige igen.

KLM svarade äntligen på varför jag nu var bokad på två plan hem från Sarasota, min bokade flight har ställts in och vi får åka tidigare.

Njuter återigen av att kunna sitta utomhus och äta frukost och låta vågornas lugna rytm sätta tempot för dagen. Senny som sitter med hörlurar på och lyssnar på en bok vill dock hellre dammsuga.

Vi pratar med Jenny och småpojkarna via Skype, dvs lille Hugo ropar bara mamma när han ser oss på skärmen och Pelle undrar varför det ljust hos oss när det är mörkt hos honom.

Vid lunchtid far vi iväg till Sarasota där det finns en skoaffär som säljer Rockport skor som jag gillar. Vi åker via Longboat key, ön söder om Anna Maria, det är här människor med gott om pengar bor. Privata golfbanor och flotta hotell och hus.

Vi hittar, trots GPS, fram till affärsområdet bara för att få reda på att affären vi söker har stängt och flyttat. Vi irrar vidare och ger upp när vi hittar ett Bealls varuhus och går in och köper lite andra saker där istället. Rejält hungriga bestämmer vi oss för att åka hem men hinner bara till nästa stoppljus när Senny läser på kartongerna att de smycken jag köpt är i barnstorlek . Hungriga och irriterade (jag) får vi vända och lämna tillbaka dom. En guldkant är att vi får behålla den bonus på 10 dollar vi fått vid köpet.

På väg hem beslutar vi oss för att inte utmana ödet och laga mat hemma utan stannar vid Mr Bones och köper med deras världsberömda revben hem och sätter och i solnedgången och njuter.

Vi hinner precis äta färdigt när ”sunsetpatrol”, nu utan Olsson och Sigsfors som åkt hem, kommer med sina drinkar och tilltugg. När dom gått tar vi en lugn kväll hemma och tittar på svensk tv via SVT-play.

Lördag 28

Frukost ute igen, det är magiskt. 

Åker till Bealls Outlet, en sorts Ö&B för den riktiga Bealls. Här finns samma varor men till nedsatta priser men bara enstaka eller få exemplar. Jag hittar två Izod bomullsskjortor för 14,50$ och en elektrisk hårklippare för 9,90$. Johny var hos frisören i går och trimmade skägget och ögonbrynen för 10 så det här kändes som en bra affär, jag kan ju dessutom ta med den nästa år. Om jag kommer ihåg att ta med den.

Vi bestämmer oss för att ta en strandpromenad och äntligen ta drinken på Sandbar som vi, innan vi for hemifrån, bestämt oss för att göra innan vi for precis som vi bestämt att gå till Bones, vilket vi gjorde igår.

Väl hemma igen vill Senny bada och jag skall bara titta lite på datorn om den mobil jag skulle vilja ha finns med på rean hemma i Sverige? Plötsligt står Senny i altandörren väldigt irriterad, det visar sig att jag somnat och inte kommit till badet som jag lovat. Jag får dock förlåtelse när jag lovar laga middag.

Efter solnedgångsdrinken bjuder vi in Tom och Kim på middag. En mycket trevlig matstund med våra välberesta grannar. Jag tror vi bestämt oss för att komma tillbaka nästa år. 

Söndag 29

Frukost ute, promenad till Sandbar, utan drink, ebb med mycket låg vattennivå. Den nu exponerade havsbotten bjöd på lite överraskningar i form av sjöstjärnor, en hel sanddollar, en tina med en eller flera ”stonecrabs” vår vanliga krabba, avskurna vingar från rockor som tydligen används som bete i tinorna. Och stora flockar sjöfågel med bland annat den otroligt vackra Kungstärnan och andra tärnor och måsar. Allt ackompanjerat av pelikanerna som störtdyker med bakåtfällda vingar som pilar från en pilbåge ned i havet.

Senny badar. Vattentemperaturen har, efter att temperaturen sjunkit till 25-26 grader, blivit obehagligt likt havet hemma med kanske 21-22-23 grader, så jag avstår. Vi tar det lugnt, kompletteringsköper lite mat och njuter av dagen.

En otroligt fin solnedgång igen, det är fantastiskt att det kan kännas så olika varje kväll. Vi spanar, som varje kväll, lönlöst efter den gröna blixt som sägs kunna visa sig när solen precis försvinner under horisonten.

Vi äter middagen ute på altan i den ljumma kvällen och jag sitter en stund ensam i mörkret och njuter av stjärnhimlen och något enstaka stjärnfall.

Måndag 30

Frukost ute och klockan kvart över åtta åker Senny och jag med Erik till River Run golfklubb, Björg har sedan brunchen igår på Sandbar varit dålig i magen och stannar hemma, och Johny åker med Rolf och Lillemor. Vi får varsin amerikan i bollen eftersom vi är bara tre och vår heter Rick och det visar sig efter några hål att han bor i samma hus som oss på Bali Hai.

Senny spelar som vanligt solid golf och jag lyfter mig äntligen en aning. Om ändå det korta spelet var lika bra som det långa,  jag slog några fantastiska utslag idag men gick ifrån alltför många hål med stor besvikelse. Vi skall ju om en och en halv månad åka till Portugal och jag måste få ordning på spelet annars blir det inget roligt i Portugal varken för mig eller Senny. Lektioner och kanske nya klubbor?

Jag tar en liten lur när vi kommer hem och Senny badar. När jag vaknar blir det en tur till stranden och ett underkroppsbad, jag förmår mig inte att ta det sista steget och doppa mig helt. Vattentemperaturen har nu sjunkit till max 23 grader, Brrr.

Vi överlämnar allt ätbart som vi inte kommer att kunna äta upp till Kim som plötsligt får åka hem en dag tidigare eftersom deras A/C stängts av,  Al har tydligen missat vilken dag dom skall åka. Tom och Kim stannar tills efter solnedgången och det blir ett mycket känslosamt avsked med en liten tår i ögat på Tom. Jag lovar hålla kontakten med Kim via Facebook.

Senny och jag som tänkt grilla, bestämmer oss för att skjuta det till morgondagen och istället ta en strandpromenad ned till Holmes Beach och Hurricane Hanks och ta en hamburgare. Väl där finner vi Rolf och Lillemor samt Björg och Erik sittande vid ett bord. Efteråt blir det en lagom kvällspromenad hem igen, nu utefter gatan, Gulf Drive.

I morgon är det sista dagen, vi åker hem på onsdag.

Tisdag 31

Hemresedag för Björg och Erik, Lillemor och Rolf samt Agneta och Johny, nu blir vi ensamma kvar. 

Frukost ute i gryningen eller i vart fall vid åttatiden, en promenad i lugnt tempo med många stopp för att se på fåglar och njuta av de sista mornarna här.

Vi träffar Ron, i lägenheten ovanför oss, på stranden och jag visar honom hur man på internet hittar de billiga flygbiljetterna vi talade om för någon vecka sedan. Någon timma senare hejar jag på Ron igen fast det visar sig vara Rons bror Don.

Vi äter lunch hemma och åker sedan till Dick´s för att köpa den smarta lilla bollhåven som kan skjutas ihop till fyra-fem decimeters längd men den kostar 50$ så det blir inget köp, och dom hade heller ingen kortärmad vindskjorta till Senny så det blir inga inköp. Istället far vi till Brighthouse networks så att vi vet var det ligger när vi i morgon skall returnera Wifi-routern som Stig hyrt och vi övertagit och lovat lämna tillbaka.

På hemvägen blir vi glassugna och stannar hos Sweetberries Frozen Custard & Eatery på Manatee vid hörnet av 45 street W, på höger sida när man kommer från Bradenton. Senny åt en liten portion Butter Scoth Hazelnut och jag en mellanstor, och den var fantastiskt god. Jag fick intrycket av att dom gör glassen på plats för det fanns inte så många smaker att välja på. Som så ofta här fick man provsmaka. Jag orkade inte äta upp men glassen serveras i en styroformmugg så med Sennys mugg som lock höll sig glassen hem.  Detta trots ett besök på Walgreens för spritinköp, gin och rom.

Till slut fick jag mod att doppa mig och bada i det 23-gradiga kallvattnet, brrr vad det var friskt.

Vi häller upp vår sunset-drink, numera gin, apelsin juice, lime och ginger ale och mycket is, och går ut och tar ett foto av oss två ensamma med den nedåtgående solen.

Vi blir strax tilltalade av ett par, Bud och Dee som egentligen heter Marian (hur det nu kan stavas på en man) och hans fru Edit med rötter i Tyskland. Dom flyttar in på Bali Hai i November och bor här i fyra månader till våren, mitten mars. Dom bor i huset mot poolen eftersom det är billigare, 695$ mot 895 per vecka. Den enda förmån dom får utöver den vi alla får; 25% om man bor längre än tre veckor, är att dom har nyckel till poolen och stänger och drar över skyddet på kvällen och vice versa på morgonen och huvudnyckel till alla lägenheter om något händer. Fast i mina öron är det ingen förmån.

Vår sista middag på Bali Hai var grillade revbensspjäll, som jag grillade i mörkret på en av de fyra grillar som finns här, ugnsrostade potatis med vitlök och rosmarin och till det varsin Samuel Adams Boston Lager. Det är svårt att grilla i mörker så tyvärr blev köttet inte genomstekt och potatisen torr eftersom vi gett bort vår olja, men det kändes trots det som en bra punkt på en utomordentligt trevlig höstsemester.

Jag bokade 4 veckor för nästa år när jag betalade och dessutom för våra goda vänner Hedströms som inspirerats av mina resebrev att komma tillbaka till Bali Hai nästa år.

Tack Bali Hai och Florida, we will be back!

Visningar: 3