Resten vecka ett

Tisdag den 13 december

Vaknar på morgonen efter en orolig natt och Senny har ont i halsen och mår inte bra. Vi bestämmer att inte gå ut och äta så jag åker till Aldi för att köpa färdig lasagne som vi köpt tidigare år och tycker om. Jag gick även till apoteket och köpte Strepsils halstabletter och Covid självtest.

Det är inte svårt att genomföra men beskrivningen finns inte på engelska men som vanligt löser det sig via internet. Utslaget är Senny har Covid-19.

Jag skriver till receptionen och ber att städerskan inte skall komma tills vidare och får till svar att dom kan åka och handla för oss. Jag talar om att jag inte har symptom och att vi har masker med oss så att jag kan handla för oss.

Senny äter bra och tackar för maten och går till sängs och sover i princip resten av dygnet. Jag är tacksam att jag strax innan vi åkte köpte ett datorspel som jag nu ägnar mig åt tills det är dags att sova. Jag bäddar i soffan, det finns ju ingen anledning att vara alltför närgången just nu.

Onsdagen den 14 december

Vaknar i soffan och har sovit förvånansvärt bra. Jag sover alltid utan fördragna gardiner för att kunna se himlen när jag vaknar och här ser jag verkligen himlen.

Eftersom vi bara skall vara här i två veckor har vi bestämt att inte köpa på oss matvaror utan att endast äta frukost hemma. Så när vi började bli hungriga vid lunchtiden, for jag till Boa Vista där vi åt lunch häromdagen, för att köpa lunch som take-away, något jag noterade sist.

När jag beställt våra luncher, en kött och en fisk, och står och väntar ser jag plötsligt ett bekant ansikte vid ett av borden. Det är Anna och med ryggen mot mig sitter Göran, jag går givetvis fram och hälsar och förklarar samtidigt varför Senny inte är med mig. Det blir en träff på armlängds avstånd, jag vill trots att jag har mask, inte smitta, och jag får med mig en krya-på-dig-hälsning till Senny. Dom skall fira julen hemma i Sverige och far hem nu till helgen.

Senny äter åter med god aptit, vilket naturligtvis är ett gott tecken.

Och maten är god, jag har fått en stor portion panerad vitfisk, tror inte det är torsk, men det är oavsett gott och äter upp varenda bit. Senny, som numera blir mätt hälsosamt snabbt, orkar inte äta upp allt men vi sparar det i kylen.

Vädret vilket jag inte skrivit ett ord om är varmt, som svensk sommar men det regnar mycket i täta skurar. Men när solen tittar fram på eftermiddagen vill Senny att vi tar en kort promenad ned till sopstationen, det blir mycket längre än så och när vi kommer hem igen har vi gått över 3 km och Senny är naturligtvis trött. Hon tillbringar resten av dygnet till sängs och jag sover återigen i soffan.

Torsdagen den 15 december

När det närmar sig lunchdags föreslår jag att jag åker in till Cardosas i Portimao och köper hem grillad kyckling och Senny blir jätteglad. Jag tar vägen förbi Lidl i Ferragudo för att köpa mer öl och marshmallows som Senny (och jag) gillar. Hittar samma öl som vi köper på Lidl i Kungsbacka, Perlenbacher, fast här är det starköl.

På Cardosas är det bara tre före mig i kön till hämtmaten, det är inte sällan kö långt ut på gatan när vi varit här tidigare så jag är tacksam att slippa stå bland mer människor än nödvändigt.

Här är det inte tal om MacDonalds storlek på pommes, jag får en mastodontpåse med snudd på ett kilo med mig och nästan lika mycket grillad kyckling med Piri-piri. Och en stor sallad, som är den tveklöst bästa vi hittar här nere.

När jag kommer hem från Portimao har Senny duschat och bytt om och mår uppenbarligen bättre. Både hon och jag njuter av maten men orkar knappt äta upp hälften av och resten åker in i frysen.

När kvällen kommer är det dags känner Senny för en ny promenad så vi far in till Carvoeiro för att gå längs Boardwalken och se solen gå ner.

Jag har under dagen ringt till Paolo på Lamim och bokat av fredagen, han åker den 22 till sin dotter i Lissabon så jag hoppas vi kan komma och äta hans fantastiska Baby sole innan dess.

Fredagen den 16 december

Jag vaknar mycket tidigt och ser himlen rodna i öster.

När vi ätit frukost och tittat på adventskalendern vill Senny ha ett ”äventyr”, jag vet att hon inte menar att gå längs havet på klippkanten och efter en stunds funderande enas vi om att ta bilen upp till den gamla staden Silves.

På vägen stannar vi vid apelsintanten och köper två 5-kilos säckar apelsiner och en avokado allt till den nätta summan av 5,5 euro.

Det har alltid varit torrt när vi varit här, jag tror det var senast vi bilade från Lissabon och ner som det var helt sönderbränt av sol och brist på vatten. Men den här gången får vi uppleva varför man har de stenskodda dikena som transporterar mängder av regnvatten. Det har varit helt molntäckt och regnat varje dag men bara som skurar och ibland som störtskurar. Det syns att naturen hämtat sig för det är frodigt och grönt överallt.

Vi parkerar där vi brukar på hitsidan bron, som falskeligen sägs vara från romartiden, och i trädgården innan restaurangen vid floden, är nu grön, poolen som tidigare varit grön av brist på underhåll, är nu fylld med blått vatten och citrusträden dignar av frukter.

Vi promenerar upp till borgen och vid borgporten hittar vi, äntligen, en juldekoration. En julgran av virkade grytlappar, en ängel av plastkorkar, Jesusbarnet virkat i en ställning och de tre kungarna i kork.

Vi tar den branta backen upp till Café Inglés och det kommer lämpligt en regnskur så vi sätter oss inne och tar en kaffe och en Pastel de Nata, som dom inte har utan vi väljer på servitörens inrådan, en äpple och valnötskaka. In kommer en gigantisk bit som Senny inte har en chans att äta upp, men det blir en doggybag.

Vi tar vägen förbi Lidl och far sedan hem och unnar oss en gin/tonic, på Hendricks gin gudbevars, och känner att livet börjar kännas rättvist igen. Det är ju inte roligt att vara sjuk men om man nu skall vara det är det attans så mycket skönare att vara det där det är 25-30 grader varmare än hemma och dessutom ljusare fler timmar på dygnet.

I morgon har vi varit här en vecka, som verkligen inte blivit som vi hade tänkt oss.

Visningar: 16