Thailand, 1-4 november

1 oktober

Efter numera sedvanlig morgonpromenad och likaledes sedvanlig underbar frukost tar vi det lugnt och läser och skriver tills vi på eftermiddagen far vi iväg för att titta på möbler. Vi har försökt att få Sally att tala om vad hon vill ha i födelsedagspresent och vårt förslag på något till trädgården föll inte i god jord (!) eftersom trädgården nu är fullväxt och det är svårt att hitta ställe som inte redan har växter. Men häromdagen sa hon att hon nu kommit på vad hon vill ha, men sedan hände inget och när jag idag påminner henne säger hon att hon kommit på att hon vill ha en ny möbel och nu är vi alltså på jakt efter något som jag inte riktigt förstått vad.

Första butiken säljer begagnade möbler fast jag tycker inte att priserna är begagnade men jag har ju inget som helst grepp och möbelmarknaden i Thailand, och vid närmare eftertanke knappast den i Sverige heller. Jag hittar en underbar replik av en gammal trattgrammofon komplett med en stenkaka på skivtallriken. Det finns mycket att välja på i både möbler och inredning men det blir inget köp och vi är relativt snabbt ute ur butiken utan att ha köpt något.

Nästa butik säljer nya möbler plus inredningsdetaljer, både inom och utomhus. På utsidan står en mängd, vad jag tror är gjutna plastfigurer som enkelt skulle passa in på ett Liseberg eller annan fantasipark men som jag sett användas på ett helt annat sätt här i Thailand, dock inte hemma hos Tommy och Sally. Men även här finns inte det som Sally letar efter.

Så istället far vi hem igen och börjar titta på de filmer jag gjort och tagit med som present till Tommy om tiden på Elof Hansson. Det visar sig tyvärr inte vara den upplevelse jag hoppats på för DVD-spelaren klarar inte riktigt av de inspelade skivor jag gjort utan hackar, fryser och hoppar över och ljudanläggningen med sina mekaniska reglage har ärgat så pass att ljudet sprakar. Vi provar även en gammal DVD med Niel Sedaka men ljudet blir inte njutbart.

Senare provar vi att spela upp skivorna i Tommys dator och där fungerar det bra. Jag visar Tommy hur han kopplar ihop den med TVn så nu kan dom inte bara spela DVD utan även se SVT-play på den stora skärmen.

Middagen äter långt hemifrån norr om Rayong på ett ställe utan västerländskt namn, ibland utgrävda dammar. Dammarna är orsakade av att det under det övre jord och sandskiktet finns en sand som är eftertraktad av glasindustrin och sanden har sålunda grävts upp och fraktats bort och efterlämnat ett djupt hål som grundvattnet småningom fyller upp.

Vi kommer fram när det är mörkt och det finns belysning runt närmaste dammen och det finns små odlingskassar för fisk inne i restaurangområdet. Vattnet, träden och de små bryggorna med bord och stolar skapar en väldigt mysig atmosfär. Den goda middagen avslutas med ett fat färsk frukt, och till skillnad från hemma i Sverige är frukten mogen och välsmakande.

En duktig duo spelar musik en man och en kvinna, men det är lite för högljutt så vi sätter oss på en bord en bit bort på en egen brygga. Vi är dom enda som applåderar artisterna och får att tack när vi passerar förbi när vi går hem.

2 oktober

Idag får jag använda den nyinköpta citruspressen Otto och den fungerar, åtminstone för den hundralapp den kostar, och vi njuter av ett stort sött glas apelsinjuice som slår den goda portugisiska juicen. Nytt på frukostbordet idag är inte bara färska små vitlökar och rödlökar utan nystekta ägg och ett stort lass bacon som Sally stekt åt oss i sitt thaikök och serverar på bananblad från egen trädgård. Gurkan, en sorts slanggurka, är även den mycket god och väldigt krispig. Vi har varje frukost även fått den chiliheta thaikalvkorven som är så god.

Idag skall vi på utflykt österut till Khao Chamao för att mata apor vilket innebär att Sally först måste köpa bananer och vi stannar på flera ställe och bunkrar upp med gissningsvis 15-20 kilo små thaibananer och givetvis handlar hon lite godsaker även till oss eftersom det är en lång resa.

Området vi färdas i är fyllt med gummiträd och det lustiga är att jag noterat att överallt jag sett odlingar av gummiträd lutar alla träd år samma håll och jag har fått för mig att det inte är som hemma på västkusten att vinden kommer från havet utan här verkar det blåsta från väst till öst, det vill säga längs med kusten. Men som alltid, jag kan ha fel.

Området har många så kallade kägelberg vilket är en vulkan som eroderat bort och kvar finns bara den hårda magmaproppen i centrum. Det berg vi är på väg till har grottor som i själva verket är de urgamla magmakanalerna inuti vulkanen.

Det berg vi är på väg till är något trettiotal meter högt med branta sidor och bebos av en stor flock apor som enligt Sally kommer att rusa fram och ta allt som vi inte har inne i bilen. Den framrusande apan som möter oss är en liten unge, som dessutom har ett skadat ben vilket gör att den inte kan rusa, och den får naturligtvis flera av våra bananer.

Efter den uteblivna apinvasionen går vi till grottingången som är fylld av buddhor och buddistiska figurer i alla möjliga former, den jag gillar mest är det sovande lejonet som har ett öga öppet.

Här finns guider som visar runt i alla tunnlar, det stelnade berget har fantasieggande former och vår lilla guide förklarar vad vi skall titta efter. Det är inte nedsättande att kalla henne lilla guide för hon bara nio år gammal. Det märks inte på hennes guidning men på hennes sätt när det blev pauser då hon plötsligt kunde dansa till, hoppa jämfota eller prata eller sjunga för sig själv som vilken liten tös som helst.

Enligt guiden ar den största tunneln skapad av en stor orm, troligen den som är avbildad utanför med drakhuvud. Inne i tunnlarna har besökarna placerat mynt i skrevor och skrymslen och Sally förklarar att varje peng är en önskning, jag gissar på att de nummer de valt i nummerlotteriet skall vinna. Och nästan var man tittar står det små och stora Buddhafigurer.

När vi kommer tillbaka ut från den första tunneln får vi kliva i små båtar som skjuts fram i en vattenfylld tunnel av små tonåriga pojkar och kanalen leder ut i centrum av vulkanen. Här är mycket fridfullt med träd och växter som klättrar efter väggarna upp mot ljuset. Ett av träden är inlindad i papper eller tyger i vackra färger och här knäböjer Sally och en lilla guiden. Efter ett tag undrar jag vad gom håller på med och det visar sig att dom pudrar trädet med babypuder. Sedan gnider dom pudret med fingrarna för att tolka de mönster som framträder på barken. Varför kanske du undrar? Som siffror givetvis, en högre makt som visar det vinnande numret till det stora nummerlotteriet!

Härifrån går vi in i en annan grotta och här blir det både smalt och lågt i tak, det mynnar ut i att vi vänder tillbaka och sätter oss i de små båtarna och lotsat ut samma väg som vi kom in.

När vi kommit ut ur grottorna får vi besked om att aporna nu kommit ned från berget och nu går det åt bananer för aporna är många och kräsna dessutom vissa bananer ratas men kommer säkerligen att ätas småningom.

Det går en längre båttur genom berget från andra sidan så vi sätter oss i bilen och far runt. Här kommer nya apor i mängder och jag rullar ner rutan och börjar kasta ut bananer och snart svärmar dom som getingar runt bilen och dom drar sig inte för att hoppa upp på flaket på bilen och undersöka kartongerna vi haft bananerna i som nu ligger säkert inne i bilen. Sally ropar att sluta för dom kommer att repa billacken och jag följer hennes råd, istället kliver Sally ut bland dom och slänger ut resterande bananer.

Sally är mycket rädd för att köra i backar men nu kommer rally-Sally fram på riktigt. Ingången till kanalen in i berget ligger utefter en å och sandvägen ringlar farligt nära sandbrinken men Sally räds icke. Det visar sig att båtföraren inte är på plats så vi tar samma ringlande väg tillbaka, nu med Senny på å-sidan, vilket inte gör henne modigare.

Dags för lunch men maten här går inte att äta säger Sally som även köpt med sodavatten för det finns inget sodavatten i dessa trakter heller så Tommy som vill äta här får ge sig och vi far vidare med siktet inställt på templet Wat Khao Sukim. På vägen ner mot Sukhumviten, passerar vi matställen som Tommy vill äta på men Sally framhärdar att här går maten inte att äta.

Vägarna i Thailand är förresten mycket bra även om vi lyckades hitta en kort sträcka med klart sämre standard och vi når templet några timmar senare men har då hunnit med både en lunch och ett stop på Amazon för en kopp ”Café mocha”, kaffe med choklad.

Så är vi framme vid templet.

Från parkeringen, fylld med Buddha i olika former, går en linbana upp till templet. Man tar av sig skorna utanför och vi tar oss in i det fem våningar höga templet. Vi bjuds att sitta ner och erbjuds ett glas örtte som vi tackar ja till, det är ett litet glas och det är bra för det är starkt och inte särskilt välsmakande. Vi blir utfrågade varifrån vi kommer av de trevliga munkarna och det avslutar med att Senny och jag ber att få varsitt heligt snöre kring handleden och donerar en slant till bygget av det nya tempel som håller på att byggas intill det gamla.

Alla tempel, och det finns otroligt många, drivs av gåvor både ekonomiska som sakliga dom utför dessutom kostnads fritt begravning och kremering och lånar även ut bord, stolar och annat vid fester och bröllop. Det är naturligtvis så att alla skänker en gåva som tack. Den stora salen bakom munkarna är fylld, nej överfylld, med föremål med gåvor.

Sally går på egen hand och ber medan Senny, Tommy och jag vandrar in bland alla föremålen. Här finns helt otroliga saker, många värda en förmögenhet, allt från gamla stenåldersyxor, via urgamla bronsföremål till antika porslinspjäser i smått upp till gigantiskt. Vapen, möbler, sedlar och mynt maskiner och det mesta man kan tänka på ett museum eller i en antikaffär.

Jag behöver kissa och går ned till toaletterna på våning ett, det står visserligen att det bara är för kvinnor men det fungerade faktiskt bra även för mig.

På plan 2 äter munkarna, plan 3 är den enorma utställningen, plan 4 ligger en död munk och väntar på att brännas och han har väntat i många år. på plan 5 är det en stor altan med 5-6 hus som var och en innehåller en hel inredning som folk skänkt till templet. Härifrån är det en strålande utsikt runtom, inte minst mot det nya templet som håller på att byggas, det kommer att bli enormt!

Jag rekommenderar alla ett besök på detta tempel om inte annat så för den enorma utställningen av föremål.

Vi vänder hemåt och efter dryga 25 mil stannar en trött Sally vid Wangborg Pizza och Tommy och jag äter köttbullar och potatismos med lingon. Det är det mest oväntade matupplevelsen i Thailand och även om köttbullarna smakar mer som malt kött rätt upp och ner, så är potatismoset gott och lingonsylten rårörd.

Den gräddstinna kycklingsoppan till förrätt går heller inte av för hackor och serveras med vitlöksbröd, jag hade dessutom beställt in en portion vitlöksbröd och nu satt vi med massor av bröd, som visserligen var utmärkt gott men det blev lite för mycket eftersom vi ju skulle få en kraftig huvudrätt.

3 oktober, söndag

Sally vill, vänlig som hon är, välja något till sin present och har nu bestämt sig för att det skall vara en möbel och Tommy har övertalat henne att den skall stå utomhus i hennes thaikök. Men när vi går bland möblerna för säger Tommy, säkert helt riktigt, att en trämöbel kommer att vara uppäten av insekter inom ett år och säger att hon istället skall välja något i aluminium. Jag säger till Sally att lugna sig att vi ger henne pengar så att hon i lugn och ro kan välja vad vill när vi åkt och jag tolkar som att det faller i god jord. På kvällen överlämnar jag det kuvert vi fått med från Sverige med gratulationshälsningar från Jan och Anita och Hasse och Lisbeth och fyller på med våra namn och pengar.

Istället far vi in till Rayong för massage av Sennys fötter och helkroppsmassage för min del. Det börjar med att våra fötter tvättas av.

Jag brukar alltid somna när under massagen, så som jag gjorde på Koh Samet, men det var nästan omöjligt denna gången för min massös hade nypor som verklig kändes, i början mer än jag tålde på några ställen. Dessutom använde hon inte bara händerna utan armbågar, knän och fötter och sin egen vikt när hon till slut stod på min rygg, ben och armar. Hon småpratade med sig själv och ibland med mig med mycket låg röst och frågade mig ibland om det var OK och skrattade lågt när jag svarade ”nitt noj hurt and nitt noj OK” vilket skulle betyda lite ont och lite gott.

Efter massagen blir det lunch och vi går gatan fram där köken på de thailändska matställena sticker en bit ut på trottoaren och när vi passerar säger Senny till mig att skynda på, inte minst den senare av två där en stor kastrull står och kokar fylld med kycklingfötter. Till hennes förskräckelse är det här vi skall äta lunch och den kycklingsoppa hon får in har förutom soppan en stor bit chokladpudding som Sally förklarar är blod. Senny äter det inte och lika bra är det för jag provade på det igår i den i övrigt goda soppan jag åt till lunch. Fast då bestämde Tommy och jag att det var lever, vilket inte gjorde det mer aptitligt för mig.

Vi tar det lugnt på eftermiddagen för att packa, vilket Senny nästan är klar med redan i går, och få lite råd om vad och var vi skall göra när vi Senny och jag lämnar Tommy och Sally och avslutar vår Thailandsejour för denna gången. Tommy har redan tipsat om Ambassador hotell vilket vi anammat, bokat och betalt. Sally har även bokat vår transport som skall ta oss hela vägen till hotellet.

Tommy har ofta frågat vad vi vill äta och var och så även denna sista kväll som Senny blixtsnabbt väljer den restaurang inne i Rayong som vi första kvällen besökte tillsammans med Liz och Lassarna. Vi äter återigen gott, inte minst den utsökta Rayongsoppan. Denna gången tar jag mig tid att gå runt och fotografera mer av alla de roliga gamla saker, som funnits i min generation och kanske lite tidigare.

På hemvägen föreslår Sally att vi stannar vid The White House och dricker en Marguerite men när vi kommer in vägen utefter stranden har man redan börjat fira Loi Kratong, som i år infaller 11 november. Så vi stannar och går in för att ta en öl trots att det regnar lite grann.

Det visar sig vara ett felbeslut för ölet på fat som serveras är så dåligt att det smakar utspätt och vi drar oss ganska snart hem.

Visningar: 6