Thailand 29-31 oktober, Tambon Phe

Så som varje dag här hos Tommy börjar dagen med en promenad till och längs stranden. Ni som känner mig vet att jag är en kvällsmänniska men det känns skönt att stå upp i gryningen när ljuset kommer och efter några timmar komma hem för att äta frukost och det blir automatiskt tidiga kvällar. Vi sover båda två mycket gott och AC-n står på hela natten på 28,5 grad på lägsta fart vilket ger en svalkande vind som det efter en stund är skönt att krypa under täcket för att komma undan.

Från huset går en en vindlande grusväg, som är cementerad en kort sträcka ned till havet. Utefter vägen kommer spanar jag efter fåglar och jag har sett flera vackra arter men det är ändå förvånansvärt lite fågel och djurliv, vi har än så länge inte sett ett enda vilt djur och heller inte en enda orm. Men hundar som det finns gott om, höns som det inte finns gott om, tuppar som det finns fler än höns och kor. Dessutom tyvärr skräp som slängts ut som avskrädeshögar.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Även stranden samlar mycket mänskligt skräp och den töms på skräp en gång i veckan.

• 

• 

• 

• 

• 

Hemma igen dukar vi fram frukosten; rostat bröd, te och kaffe, honung, svensk kaviar, ost, kokt ägg, marmelad, färskpressad juice, sallad, thailändsk kalvkorv (hälften gris/kyckling) med insprängd chili (stark men jättegod), färska frukter, idag Noinaa som ser ut som blomkål men som under skalet har ett mycket saftigt och gott fruktkött.

• 

• 

Ständig övervakande, fast egentligen tiggande, finns Loj som Sally, mot Tommys vilja, matar vid frukostbordet, gärna med gulan från det hårdkokta ägget som Sally inte äter.

• 

• 

Hundarnas namn en en historia för sig, mamman heter Tolek vilket betyder liten kropp men hennes valpar fick namnet Loj och Logej efter de svenskar förebilderna Roy och Roger. Senare visade det sig att Loj var en tik men det var så dags, namnet fick hon behålla. Roger är en barsk med rädd hund som morrar och visar tänderna om man kommer för nära, men är en bra vakthund som skäller på sådant som rör sig på eller runt tomten.

Dagen tillbringas på stranden där vi varvar bad med att äta, läsa och sova. Jag lyckas läsa 26 sidor i boken jag tagit med på varje resa sedan 2004 utan att ha öppnat den. Frånsett att jag hela tiden somnade hoppas jag att det äntligen lossar så att jag kan börja läsa igen, jag har längtat mycket.

• 

• 

• 

• 

När vi kommer hem från badet låg Tolek kraftlös blödande ur underlivet och Sally har utan framgång sökt veterinären som nu ringer när vi är på stranden och är på väg hem så vi får bråttom att betala och packa ihop och hinner precis hem när hon kommer. Undersökningen visar att hon måste akut opereras och veterinären tar mer sig Tolek. Operation är planerad till i morgon eftermiddag.

Ingen av oss känner för annat än att äta uppe i byn och vi far till Nairai som visar sig vara väldigt mysigt och med bra mat. Det blir en tidig kväll med tankarna kring den gamla Toleks hälsa.

• 

• 

• 

• 

• 

30 oktober, sight seeing

Efter frukost hämtar vi upp Bird och åker mot ett mangroveträsk i Klaeng. På vägen stannar vi till i fiskmarknaden i Bahn Phe och kikar på krabbor, fisk och annat. Här säljer dom de kräftor Leif bjöd oss på och dom är mycket vackra med blå klor.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

I mangroveträsket kan man promenera torrskodd på båda sidor om en flod. Imponerande trädstammar trasslar sig i luften och i vattnet men vi ser nästan inget levande, en död sköldpadda, förrän vi passerar en liten inhägnad bur där man håller krabbor, som även smitit ut runt buren. Det var dock en trevlig promenad på knappa 3 kilometer och det var behagligt svalt inunder träden.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Bird assisterar med hjälp av GPS Sally till ett matställe inte alltför långt bort och här får vi vår första dåliga maträtt serverad, ananas och räkor som kallt, inte iskallt utan otrevligt kallt och dessutom med små stenhårda räkor. De övriga rätterna var OK men dåligt varma, inte ens riset var varmt. Sally fick beställa extra sodavatten tre gånger innan dom serverades och var då varma och isen hade redan smält. Första gången vi inte är nöjda, eller i vart fall jag och Senny.

• 

• 

• 

Vi far vidare till en båt, som visar sig vara ett gammalt krigsfartyg med en spännande och oväntad historia.

Hon byggdes i Kalifornien 1943 och 1 juni 1944 satte hon kurs mot krigszonen i Stilla havet där hon medverkade i två slag. I augusti 1945 lånades hon, som en del av det hemliga projektet Hula, över till Sovjetunionen för att med rysk besättning medverka i kriget mot Japan. Hon utförde endast patrulluppdrag och lämnades, efter en utdragen förhandling, tillbaka i november 1949 tillsammans med 480 av de 585 skepp som lånats ut. Hon deltog därefter i Koreakriget fram till oktober 1951 då hon överlämnades till Thailand där hon var i tjänst fram till juni 2000. År 2003 strandsattes hon bredvid floden med samma namn som skeppet och är nu ett museum.

• 

• 

• 

• 

• 

Vi stannar till vid en handelsträdgård för att kika på orkidéodling men vi köper inget eftersom vi inte kan ta med hem, men vi får nu en bra möjlighet att be Sally tala om vad hon önskar sig till trädgården som en present från Jan och Anita, Hasse och Lisbeth och oss. Hon kan på stående fot inte bestämma sig och vi ber henne fundera.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Nu ringer veterinären och säger att de opererat bort livmodern på Tolek och att hon kan stanna över natten och vila. Vi far hem och Sally åker ensam tillbaka till Bahn Phe för att besöka Tolek och när hon kommer tillbaka har hon hunden med sig hem.

• 

Till kvällen far vi ytterligare en gång till Bahn Phe för att äta på Bantalay den restaurang vi for till när vi kom hem från Kambodja och som Senny vill tillbaka till. Jag beställde, tvärt mot Sallys råd, in stekt makrillkotlett och det visar sig att hon har rätt, den luktar illa och smakar inget vidare, inte ens med citron. Däremot är räkbullarna, Pad Pack och helstekt fisk ”görgott” som Sally säger.

• 

• 

31 oktober

Idag är det shopping som gäller och vi hämtar upp Bird som bor inne i Tambon Phe och far in till Rayong för att handla.

• 

Vi börjar med en mässa inne och ute i ”Rayong Post office” som ligger intill varuhuset ”Tesco Lotus”, eller som Sally säger Rotat, där det säljs både nytt och begagnat. Som alltid på denna typ av marknad är det mängder av tingel tangel men framför allt kläder och mest damkläder så efter ett tag när vi tappat bort damerna går Bird, Tommy och jag till Rabika och tar en kopp prima kaffe.

När vi strålar samman med damerna igen går vi in på Lotus för min gamla surfplatta kanske skulle bytas ut. Vi får priser på olika modeller av Samsung som jag kan tänka mig men konstaterar att priserna i Sverige är väl så bra, om man köper på nätet så det blir ingen affär.

Utbudet i de gigantiska varuhuset är enormt men ingenstans finns en elektrisk juice press att köpa, hur gör man i apelsinjuice Thailand? Jag behöver ett par shorts till men har ännu inte hittat en design som jag vill ha så Sally vet att det finn en butik som bör passa mig. När vi kommer till butiken förstår jag vad hon menar med att det bör passa mig för butiken heter ”XL for men” och här finns kläder från small till 7XL men inte något som passar smaken.

• 

Apropå smaken blir det dags för lunch och här åt vi tillsammans med Liz och Lassarna i den roliga restuarangen Food Park där man alltså löser ut ett kreditkort som man sedan går runt i de olika matställen och köper det man vill ha och sedan får tillbaka det som finns kvar på kortet. Vi stannar för en japansk där Tommy beställer Katsudon, Senny Yakitori chicken rice och jag Fish and chips vilket ju på intet sätt är japanskt. Sennys rätt var dock slut så hon får grillad gris.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Stärkta blir det ny kraft i shoppingen och kör till Central Plaza där Tommy vandrar omkring i skohimlen efter att ha avverkat även detta varuhus blir det en promenad över den långa gångbron över vägarna till ”Big C” ett minst lika stort varuhus. Här hittar jag skjortor, dock inte vanliga skjortor utan typ tennisskjortor. Här hittar vi en bra skoaffär och jag köper ett par och får, precis som i USA, ett kvitto med ett erbjudande med 200 Baht i rabatt om jag köper mer samma dag. Jag ger den till Sally som naturligtvis övertalar Tommy att titta på skor. Han köper ett nytt par sandaler och stormtrivs med dom direkt! Och ser man på här säljer dom en citruspress med det i Sverige inte så kända namnet Otto, den fungerar dock som den skall.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Helt urlakade sätter vi oss i bilen och tar en sista butik, optikern som ringt och meddelat att Sennys glasögon nu är färdiga. Hon ser ingen anledning att klaga för hon ser ingen skillnad genom dessa och dom hon burit hittills.

På vägen hem kommer jag äntligen ihåg att fotografera den guldfärgade Buddha utefter Sukhumviten, vägen mellan Rayong och Tambon Phe. Ja i själva verket är det samma väg som går ända till Koh Chang.

• 

• 

Hemma lägger vi ut det vi idag köpt idag på sängen. Två blusar till Senny, en polotröja till vintergolfen, 24 rostfria klädnypor, två tröjor till barnbarnen, fyra tenniskjortor, en ryggsäck, Sennys nya glasögon, ett par skor och slutligen ett lakanset. Tur att vi även köpt en ny handbagage väska, och att vi packade lätt hemifrån.

• 

På kvällen blir det premiär för Sally och Tommy när vi far till en restaurang utefter stranden. Den ligger inne i ett inhägnat villa område och heter The White House. Ett väl upplyst hus, vilket inte kan sägas om parkeringsplatsen, och en likaledes väl upplyst lokal inomhus. Inredningen med Tiffany-inspirerade små taklampor har mycket böcker och annat vilket ger en aning hemkänsla.

Menyn är den tveklöst mest gedigna jag sett i Thailand, både vad avser mat och dryck. Här finns förutom thaikök även västerländskt med köttbitar och pizzor, det krävs en duktig kock eller fler. Sally är tveksam till om dom kan laga mat men byter åsikt när den fisk hon beställt kommer in, en ångkokt Sea bass, trevligt upplagd med fina grönsaker därtill. Jag smakar en liten bit men har redan ätit mig mätt på den väldigt goda kycklingsoppan på ingefära och kokosmjölk, en helt identisk soppa som även Senny beställt fast med räkor. Sally tackar den kroatiske krögaren vars hustru dagligen kör till jobbet, inget konstigt i den utom att hon jobbar i Bangkok, minst två och en halv timma bort, och säger att dom kommer att komma tillbaka.

• 

• 

• 

• 

• 

När vi kommer hem möter Tolek oss på grusgången och får nu lite mat som hon om inte glupar i sig, i vart äter lite av. Logel har inga problem med att äta.

• 

• 

Visningar: 2