Epilog

 Måndag 20 mars

Av någon obegriplig anledning skall Senny vara på sjukhuset klockan sju på morgonen, men vi gör naturligtvis som dom säger, och får vänta i vid entrén till avdelning 232 en bra stund, kvart eller mer, innan hon får lov att återvända till sin säng i rum sju, det är inte alltid lätt att förstå reglerna.

Jag lämnar henne när hon kommit in på salen, för det som skall hända under dagen är att förbereda henne för tisdagens operation. Återigen somnar jag i soffan, det är ju konstigt för det är ju Senny som har råkat illa ut och inte jag men jag är totalt slut och sover i princip hela dagen utom någon timma på eftermiddagen när jag hälsar på Senny. Somnar sedan framför TVn och lägger mig i sängen halv tio och sover hela natten.

Tisdag

Får SMS av Senny klockan åtta: ”Har inte fått frukost men heller inget dropp, planen är fortsatt operation”. Vi håller tät kontakt och kvart över två är det dags för operation. Jag håller kontakt med sjukhuset under operationen och får halv sju besked att operationen är klar och när jag ringer en timme senare lämnar dom över telefonen till Senny.

Hon har inte varit sövd utan fått ryggmärgsbedövning men nog ändå fått mycket lugnande för hon sa till mig att hon tyckte det var konstigt att läkarna inte talade engelska.

Klockan nio på kvällen får jag SMS där hon skriver att hon är tillbaka på avdelningen, mår bra och ”vad jag förstår har det gått bra” så jag ringer och önskar henne god natt. Ingen hade alltså berättat hur operationen gått.

Onsdag

Kvart i åtta talas vi vid, Senny har inte sovit jättebra och har lite ont i benet, vi bestämmer att jag kommer med kebabrulle till lunch. Strax före tio kommer ett SMS med en massa glada smileys där Senny säger att hon skall röntgas och om allt är bra får hon komma hem i kväll!

Men röntgen dröjer och vi bokar av lunchen men klockan fyra har jag hämtat ut en rullstol på hjälpmedelscentralen i Kungsbacka att ha hemma i huset och är på plats hos Senny för tillsammans invänta röntgen.

Senny har hela dagen tittat i dörren efter vaktmästaren som skall köra henne till röntgen och när klockan närmar sig sex brister det för henne och hon storgråter. Jag tröstar så gott jag kan och går till syster och frågar vad i hela friden är det som händer, eller snarare inte händer. Den stackars sjuksystern kommer in och förklarar för Senny att läkarna inte alltid vet hur det fungerar utanför operationssalen, och att hans löfte om att komma hem till kvällen inte fungerade för att det var kö till röntgen. När hon kollade klockan tre var det 30 patienter i kö. Jag kan inte låta bli att tänkta på sjukgymnasten som Senny hade besök av som tyckte att vinkeln som foten gipsats i var fel, varför tala om det för Senny istället för ansvarig läkare? Det gjorde i vart fall inte henne lugnare.

Jag och Senny kommer överens om att strunta i löftet och istället tro på morgondagen, dessutom har enligt systern läkaren som skall bedöma röntgenbilderna och gått för dagen. Mitt hjärta blöder för Senny men hon lugnar sig och somnar innan jag med tunga steg går hem.

Klockan åtta på kvällen får jag ett SMS att hon mår bättre och satsar på morgondagen, ”skall bli skönt att komma hem till gubben”. Hon får sömnmedel och somnar bort från eländet och sover hela natten.

Jag får en miserabel kväll.

Torsdag

Tio minuter över sex på morgonen ett SMS att hon vaknat och är på bättre humör. Och halv tio ett nytt med besked om att hon fått tid för röntgen tjugo över tio. Jag är på sjukhuset halv elva och hennes säng är borta så nu är hon på röntgen. Strax före tolv kommer läkaren in och visar röntgenbilden.

När jag berättade om sjukgymnastens åsikt om fotens vinkel sa läkaren att det inte skulle vara något problem och att dom skulle korrigera den om tre veckor när Senny skall komma tillbaka för att ta stygnen och få ett nytt gipsförband.

Så kvart över tolv far vi tillsammans från Mölndals sjukhus med Senny sittande i baksätet med benet mellan framsätena och foten vilande på mittstödet.

Så nu är Senny hemma och när stygnen tagits skall hon gå i ytterligare tre veckor i gips och sedan är det dags att på allvar börja med sjukgymnastik för att bygga upp musklerna som försvunnit. Jag tror att det är läge för mig att passa på med lite gym och bygga upp gubben lite samtidigt.

 

Visningar: 6