England, Skottland 1981

En rundresa med bil i Skottland 1981 med Björn ”Nalle” Romare, Hans och Marie Sigsfors med sina två barn Michael och Charlotte och vi Senny, jag och vår dotter Jenny.

Björn min gamla kamrat sedan skoltiden på Östra Real i Göteborg, tillika orkestermedlem i vårt band The Hunters i början av sextiotalet, arbetade vid denna tidpunkt på Tor line. Han hade dessutom en alldeles ny liten Ford som han tar med och vi vår Saab 99. Familjen Sigsfors flyger till London, Hans arbetar i fraktflyget så de kan flyga för låga priser.

Björn hade ordnat så att vi kunde sova i baren utanför bastun längs ner i båten strax ovanför maskinrummet, där vi sov på golvet. Det var ju långt från det mest bekväma, fick dessutom uppleva att ha en kudde som är varmare på undersidan när man vände den, men det var gratis.

Vi hade stämt träff med Sigsfors på tågstationen i Cambridge och när vi parkerat och stiger in på perrongen kommer tåget från London och Sigsfors stiger av, snacka om timing!

Vi hittar ett Bed & Breakfast i Cambridge nära kyrkan i St Johns College.

Vi for norrut med siktet inställt på Edinburgh.

På vägen stannar vi i York och bor på en Pub där barnen kunde sova lugnt när vi njöt en öl en trappa ner.

I Edinburgh

Vi fortsatte norrut till Pitlochry med sin berömda tartan-butik. Med hjälp av en bok vi köpt hittade vi alla de Bed & Breakfast-ställe vi bodde på och här låg det några mil rakt västerut från Pitlochry strax utanför den lilla byn Kinloch Rannoch ett hus med en sagolik utsikt över sjön Loch Rannoch.

Här var vi i byns stora hotell, Dunalastair, som hade stampat jordgolv i puben.

Härifrån for vi vidare uppför bergen till Braemar.

Här fick vi upp leva att det var frost när vi gick hem från puben på kvällen.

Vi köpte ibland med oss mat och letade upp ett ställe att där barnen kunde leka.

När vi närmade oss norra kusten bodde vi i Peterhead, en stad med marinbas, där vi efter pub-besök blev hembjudna till en ung familj.

Vi vände nu mot sydväst till Inverness för att spana efter Nessie efter att först ha besökt utställningen om henne men det hjälpte inte, vi såg inte en skymt av henne.

Vi följde Loch Ness söderut och bodde en natt i Fort Williams i ett slottsliknande hus och en vacker trädgård med gigantiska Rododendron.

På puben beställde vi vrålhungriga in smörgåsar och glömde att en smörgås här är delad på tvärsen och egentligen är två. Så in bars ett jättefat rågat med smörgåsar och vi ropade ut i puben ”Var så god vi bjuder”. Men innan någon tagit oss på orden hade vi slukat allihopa själva.

Vi fortsatte nu till Glasgow där Björn, som arbetade med vin och sprit, ordnat ett besök på Ballantines whiskydestilleri. Detta var innan det slagit igenom med singlemaltwhisky.

Vi for nu vidare söderut och nedför en så brant backe att det kändes som om bilen skulle släppa taget med bakhjulen och välta över oss.

Men det var värt rädslan för Lake Distrikt visade sig vara väldigt vackert.

Detta var samma år som prins Charles gifte sig med Diana och vi mötte, eller snarare vägen stängdes av och vi tvingades att stanna och köra åt sidan, för att släppa fram paret, troligen på väg till Balmoral.

Björn som alltid var en ordentlig man, släppte taget om sin nya bil och lät de barn som från tid till annan färdades i hans bil vara barn och dra med sig sand och skräp in utan att någon gång knorra. Han hade aldrig några egna barn men släppte loss under denna resan. Sista kvällen kopplade han av så när vi avslutat middagen på en restaurang följde han inte med oss hem utan stannade kvar och hade en blöt natt tillsammans med restaurangägaren. Frid över hans minne.