AMI 2016-3

Torsdag 17 november  2016

Klockan 10 öppnar den stränga gamla damen förrådet, eller vissa dagar den inte fullt så stränga dottern för att byta linne, idag får man även byta lakan, så vår planerade utflykt  till Sankt Petersburg, grundat av ryssätlingar, och Salvador Dali museét får vänta tills alla är klara. Resan fram och tillbaka går över den magnfika Sunshine Skyway Bridge som tar oss 131 meter över havet.

Parkeringsplatsen kostar 10$ och entrén 23 per person, man får låna en spelare och hörlur som berättar om stort antal verk, och vi får rådet att ta en guidadtur först och gå själva med spelaren lyssna efteråt.

Den franskklingande amerikanska som guiden talar är inte alltid lätt att förstå, men det han berättar om den handfull tavlor är så fascinerande att bara informationen om den första tavlan är värd inträdespriset.

Jag frågar varifrån den stora mängd detaljkunskap om varje tavla kommer ifrån och får svaret att Reynold Morse, som grundat muséet tillsammans med sin fru, träffat Dali 1942 när han flytt kriget i Europa, och sedan skött hans affärer i USA fram till 1974, dokumenterat hans arbete och kommentarer kring verken och att de 1 500 dokumentsidor nu tillhör samlingarna.

Utan guidningen hade jag gått runt och njutit av Dalis konstverk, precis som jag gjort på hans museum i Figueres i Spanien, men med den nya kunskapen jag nu fått kommer jag framöver att detaljstudera varje verk.

Ett exempel:

Verket som heter Gala Contemplating the Mediterranean Sea är målat 1976 och man kan tänka sig att Dali som var oerhört fascinerad av vetenskap hört talas om Kodaks första digitalkamera 1975. Den digitala bilden är ju uppbyggd av pixlar och även om de moderna kamerorna tävlar om megapixels (miljoner) så behövs det som synes i Dalis tavla inte många pixlar för att man skall känna igen ett ansikte.

Ett exempel till

På höjdpunkten av sin karriär målade Dali ”The Hallucinogenic Toreador” 1969-70, den är nästan 4 meter hög och innehåller många element från tidigare tavlor plus händelser i hans liv. Vid en första anblick ser man de många statyerna av Venus av Milo men den är full med tydliga och ”gömda” detaljer.

Flugorna som svärmar ut från Sankt Narciso, Cataloniens helgon, bildar toreadorens hatt, hårnät och cape samt en tår i ögat, fast jag har hitills bara sett ansiktet, skjortan, knappen i skjortan och slipsen. Tjuren har två spett i ryggen och blodet sprutar ur såret i en mängd runda prickar och rinner tillsammans med saliv ner och bildar en sandstrand där någon driver i vattnet på en luftmadrass.  Prickarna till höger bildar en Dalmatinerhund med nosen mot vattenpölen.

Toreadorens gröna slips mot hans vita skjorta blir till gröna kläder till den vänstra venusstatyn.

Till höger i bild klippor med en ros. Klipporna är bergen runt byn Rosas nära Dalis studio, notera även det gamla ansiktet, med ansikte som ögon.

Jag är oerhört tagen av guidens presentation och frågade om kunskapen om tavlorna i  Figueres är lika bra och fick ett nej till svar och där finns ingen guidning.

Vi åt en god lunch på Fresco´s vid marinan i St. Peterburg.

Fredag 18 november

Spelar golf med Hans och Marie på Stoneybrook golfklubb, egentligen Stoneybrook at Heritage harbour. Även här är fågellivet rikt med bland annat tranor som ogenerat går runt oss. Även växtligheten bjuder på ekar helt inklädda av klängväxter i sin tur beklädda med den vackra  spanska mossan, som jag nu lärt mig är varken spansk eller mossa utan amerikansk både nord och syd, och är en släkting till annanas. Vi startar klockan ett och är inne vid halv fem men hinner inte tillbaka till Bali Hai innan solen gått ned. Vi bjuder Hans och Marie på mexikanskt med tortilla, spicy köttfärssås och grönsaker, gott!

Lördag 19 november

Åker tillbaka till parken med manatees (sjökorna) på morgonen innan frukost och är där vid åttatiden. Vi ser en stor manatee som kommer relativt nära men i det grumliga vattnet ser vi bara konturerna av det jättestora djuret plus nosen som sticker upp ur vattnet.

Vi handlar på Publix och Dollar tree innan vi är hemma igen och lagar frukost. Lagom till lunch tar vi en strandpromenad bort till platsen där det idag hålls en tävling i sandskulpturer. Väldigt mycket folk som badar, solar, spelar volleyboll och andra bollekar och lång kö till beställningsluckan för en glass, men inne i restaurangen är det ingen kö så vi får snabbt våra glassar, small naturligtvis, med så mycket glass vi orkar med. Priset är dock som hemma eller mer, cirka 70 kronor för två.

Vi promenerar hem igen på stranden men konstigt nog känns de dryga två kilometrarna hem mycket längre än dit, det känns också av att gå på skrå.

Sista kvällen för de engelska paren som far hem till ett regngrått England i morgon. Marie och Hans bjuder på currykyckling med ris, gott! Med kvällspromenaden har vi idag gått över 7 kilometer, rena hälsohemmet.

Söndag 20 november

Det är kallt, under 18 och det blåser kuling och havet dundrar. Det känns skönt att avstått från att spela golf med Senny idag, Äter frukost och tittar på nyheterna, det enda TV-program jag tittat på sedan vi kom hit. Skriver lite på bloggen och tar på mig en tröja och tar en strandpromenad upp mot Strandbar. Sanden har flyttat sig under natten och morgonen. Inga delfiner eller rockor och väldigt lite sjöfågel, några tärnor och tre pelikaner som dyker. Stranden är inte öde men relativt tom även om Tom, vår amerikanske granne, var var förvånad över mängden och säger att många redan kommit för att fira Thanksgiving.

När Senny kommer hem blir det lunch och sedan naturligtvis ett dopp i vågorna.

Gemensam middag med och hos Stig och Karin med Hans och Marie, grillen är tänd igen. Vi har åter köpt ”country style rib” men hittade ingen melerad bit och den här var inte alls så bra som härom dagen.

Måndag 21 november

Golf på River Run med Stig och Hans. Spelar lagtävling, Scramble i varianten Texas Scramble. Vi är ett lag och våra fruar ett lag och vi tävlar om vilket lag som skall laga middag. Det har mojnat, dock inte helt, efter gårdagens kuling men är kallt, bara 17 grader, när vi åker till banan halv tio på morgonen, så jag har långbyxor för första gången i Florida och en långärmad tröja. Tröjan åker småningom av och ersätts av en slipover, det är en behaglig temperatur att spela golf i.

Damerna vinner tävlingen med ett slag och herrarna åker till Publix och inhandlar råvarorna till kvällens meny, stora räkor, färsk lax, potatis, grädde, sparris och mörk choklad. Räkorna steks i olivolja och vitlök, sparris confiteras i olivolja, potatis kokas i vatten, laxen bakas i ugnen med färskplockad rosépeppar, plockad på golfbanan, vitt vin och grädde.  Chokladen blir efterrätt. Vi som dricker vitt vin njuter av en magnumflaska italiensk Cavit Pinot Grigio.

En trevlig avslutning på en bra golfdag. Till solnedgångsdrinken bestäms vem som lagar till vad till vår gemensamma Thanksgiving buffémiddag på torsdag, det ser ut att bli mycket att äta och välja på. Vi bjuder in våra amerikanska vänner. Glenn som skall grilla kycklinglår har lovat ge mig hemligheten till hans grillsås.

Tisdag 22 november

Efter frukost åker vi till fastlandet och Robinson Preserve för att ta en promenad och spana efter Bald Eagle, Amerikas nationalfågel, som vi fått tips om kan vara synlig här.

Men strax brevid ligger Palma Sola Botanical Park, en liten men välordnad botanisk park men inte, som man kunde tro med inhemska arter. En skylt vid fruktträden varnar för att träden är besprutade med bekämpningsmedel, kanske ett sätt att få behålla den exotiska skörden på träden.

Robinson Preserve är ett 200 hektar stort naturreservat med saltängar, marskland, mangroveträsk och saltvattens sjöar där tidvattnet sköljer in havsvattnet.

Här är mängder av fisk och fiske är tillåtet från bryggor och broar samt från kajak. Här är mycket fågel, gamar, fiskgjuse, tärnor, hägrar och annan sjöfågel. Det finns stigar och broar över vattendragen och gångbroar över mangroveträsken och ett utkikstorn som inte är särskilt högt men omgivningen är så platt så man ser långt.

Visningar: 6