Pestana Palm Gardens, Vecka 4

Måndag 1 februari

Vi far till Pinta för att se hur det går för de svenska spelarna som tagit sig vidare till de fyra slutspelsdagarna. Vi parkerar bredvid en identisk bil med vår nya Mazda och när Senny tittar på nummerskylten är den svensk och till och med från Kungsbacka.

Vi går för att möta första tävlingsbollen med två svenskar, Daniel Westermark, som jag bytte några ord med i torsdags, och Mikael Krantz och träffar där ett annat svenskt par som följer bollen. När vi talat en stund visar det sig vara dom som äger Mazdan på parkeringen och när vi språkat ytterligare visar det sig att dom känner vår granne Benny. Världen är liten!

På eftermiddagen har vi bokat en sen tid på Gramacho och får gå ut tillsammans med en kort liten gammal man. Det visar sig att han är från Wien i Österrike och slår mig på åtminstone de fyra-fem första hålen. Vi har en mycket trevlig golfrunda där Sebastian som han heter berättar om sitt otroliga liv. Han drar sin vagn och går snabbt och har kraftigare biceps och är mer rörlig än jag har och känner mig.

Han är 83 år gammal och när jag frågar jag om han idrottat i sitt liv svarar han nej men innan vi skiljs har han berätta att han i tio år varit dykinstruktör på Maldiverna, vandrat i alperna och åkt skidor så även om han inte idrottat har han hållit igång.

Jag vill minnas att jag skrev om slukhål som uppstår när vattnet löser upp sandstenen i berggrunden. Vi fick idag reda på att den stora damm som finns, eller snarare fanns, på golfbanan Pinta plötsligt tömdes på allt vatten. 3 km ned mot havet i Ferragudo spolades tusentals golfbollar ut tillsammans med vattnet. Det blir svårt för klubben att lösa bevattningen till sommaren när temperaturen stiger upp mot fyrtio grader.

Tisdag 2 februari

Vi lägger oss tidigt, framför allt för mig som sällan är i säng före tolv hemma, vilket innebär att vi vaknar tidigt och vaknade av att hela rummet var brandgult som om det brann utanför. Det var den uppåtgående solen som satte molnslöjorna i brand på himlen.

 

Jag saknar ljusa skjortor att spela golf i så vi beslöt att fara in till köpcentret Aqua i Portimao där vi tidigare bara varit innanför dörrarna. Där finns 36 klädaffärer, de flesta för kvinnor naturligtvis. Det verkar vara modernt med kraglösa skjortor typ t-shirt och de få med krage vi fann var nästan alla pikéstickade vilket jag inte vill ha. Vi var inne i alla 36 affärerna plus ytterligare en utanför området och jag köpte en skjorta och den var lik förbaskat inte ljus.

Vi gick runt där ett par timmar och for sedan hem och åt en lunchkebab igen, nu till ett sänkt pris, vi kanske räknas som stammisar?

 

I morse knackade det på dörren och det var Eastons reseguider som nu kommit på plats och bjöd in till en träff och klockan fem knackade vi på hos Leif och Marie och träffade där Bengt och Anita som nyss kommit. Vi bokade in oss på tre golfrundor/tävlingar närmaste veckan. Det får nog bli några timmar till på övningsområdet imorgon.

Onsdag 3 februari

Det kändes som det lossade lite när vi varit någon timma på träningsområdet och filmkameran som fick följa med visar väl vad som är rätt och fel.

Väl hemma bestämmer vi oss för att göra samma lunch som vi åt på golfklubben i måndags;

Hamburgerbröd med bacon, stekt ägg och grönsaker fast vi byter till bagarens härliga småbröd. Jag provar att göra pommes frites som jag inte gjort på tiotals år och dom är goda men hinner bli sega eftersom jag inte friterar två gånger.

Idag är den kallaste dagen sedan jag kommit hit, temperaturen är 14 grader men det blåser 10 sekundmeter så det känns bistert. Vi tar en kvällspromenad längs klippkanten bort till byn för att se solen gå ner, men kan inte vänta ut en för vi börjar frysa och går hem igen.

Klockan åtta åker jag tvåhundra meter till pizzeria Mona Lisa som nu har öppnat efter semestern. Kocken som är italienare berättar att han under semestern varit hemma i Italien och njutit av vin, mat och släkt. Pizzerian har en vedeldad ugn och pizzan är lövtunn och supergod. Jag gjorde dock misstaget att bestämma vad som skulle läggas på vilket gjorde att priset steg från 8 till 13 euro.

Torsdag 4 februari

Spelar golf på Gramacho med Leif och Marie, Bengt och Anita, går i en herr och en damboll och spelar om vem som är bäst på de första nio hålen, sista och totalt. Senny vinner alltihop och är strålande glad eftersom de andra damerna har så lågt handicap (runt 17).  Ytterligare en trevlig runda med inte lika dåligt spel från min sida, det krävs nog att titta på det vi filmade på övningsområdet.

På nittonde (klubbhusbaren) visar det sig återigen att världen är liten.

Marie på Easton är uppvuxen i Göteborg på Brynolfsgatan nummer 3 och jag växte upp på nummer 1. Vi tröttade inte ut de andra med att för länge jämföra minnen men det hinner vi med längre fram.

 

På näst sista hålet ser jag att min österrikare Sebastian är ute och går med sin fru och går och frågar om det mail har kommit fram. Det visar sig att den underliga mailadress jag fick inte stämmer så han fick min med instruktion att skicka mail till mig. Döm om min förvåning när jag efter någon minut vänder mig om och ser att han klättrar upp för den branta stenväggen bredvid banan och nästa gång jag tittar har hans fru med sin nyopererade höft också klättrat upp. Dom är ju vana vid bergsklättring från Österrike men dom är ju väl över 80 båda två!

När jag spelar in (snyggt inspel) på sista hålet får jag en glad tummen upp från Sebastian som nu står här! Han har med sig ett visitkort med ”Pertschy Vienna hotel” och en broschyr om den flådiga ”Vale d’Oliveiras Quinta resort” som ligger granngårds till golfbanan. Det verkar vara en förmögen man.

 

Vi stannar vid kycklinggrillaren i byn som ”försovit” sig till kvällsöppningen så det blir ingen kyckling så vi bestämmer oss för att till skillnad från i går kväll när vi delade en pizza att nu köpa varsin och prova pizzerian närmare fyren. Det gör vi inte om för det är tjockbottnad pizza med mängder av ost och de är, trots att vi är hungriga, inte särskilt goda.

Fredag 5 februari

Vi har bestämt att köpa ytterligare ett par Skechersskor, jag trivs så bra i dom och har spelat golf i dom också, så vi åker tillbaka österut till Algarve köpcenter i Guia och köper ett identiskt par till, priset är fortfarande 36 euro. Senny köper ett par också som verkar väldigt sköna.

Vi storhandlar på Continente, man kan få kanonpriser här; 24 flaskor starköl för 13 euro. Vi stannar utefter vägen hem och köper två säckar apelsiner för fem euro, det är så härligt med färskpressad apelsin till frukost, dessutom dricker vi solnedgångsdrink på juice om vi är hemma på eftermiddagen.

Den utlovade poolen med uppvärmt vatten har stått tom sedan jag kom, och senaste tiden har den reparerats men i går började de fylla och i eftermiddags var den fylld och ikväll var belysningen tänd. Om några dagar är den nog så pass varm att vi kan simma lite.

Middagen blir hemlagad pastasås, denna gången på köttfärs, och bandpasta och ett glas rött. Tidig kväll igen.

Lördag 6 februari

Spelar golf på Silves med Jürgen och Bridget från Tyskland och även i detta par är det frun som står för att tala engelska. Vi får dock en relativt trevlig runda men varken Senny eller jag spelar bra, det lossar dock för mig de sista hålen när jag lyckas swinga så pass lugnt att det fungerar vilket känns skönt. Vi är överens om att spela Silves igen men att kvalitén är väsentligt bättre på Gramacho och Pinta som ju dessutom ligger nästgårds. Vi spelar naturligtvis på de banor som Easton arrangerar tävling på men vi själva bokar bara på favoritbanorna framöver.

 

Middag arrangerad av Easton på restaurang Happy nere i byn som drivs av en underhållande holländare. Roligt att träffa ytterligare fyra par som nu kommit hit och som vi kommer att spela golf med framöver. Ett par kände jag igen från Cabanas när vi var i Portugal i fjol, världen är liten. Dom hade samma dåliga erfarenhet som vi av PT Golf.

Senny och jag åt amerikanska revbensspjäll de flesta andra grillspett med jätteräkor och kyckling. Krögaren avslutade med att ställa fram två flaskor portvin ”on the house” och när jag tjôta lite på tu man hand med honom vid baren bjöd han mig på en portugisisk konjak. Han själv hade aldrig smakat sprit men hade smakat på öl och tyckte det var äckligt, starkt när man jobbar i restaurang.

En mycket trevlig kväll med mycket skratt som bådar gott för kommande veckor.

Söndag 6 februari

Ingen golf, inga bokningar en hel dag att göra ingenting om man har lust. Vi beger oss hemifrån vid halv två för att åka till västpunkten i Portugal. Vi kör den slingriga kustvägen genom Portimao västerut mot Lagos.

Innan vi kommer till Lagos passerar vi en liten by med det fantasieggande namnet Odiáxere och stannar för att fotografera en åker kantad av nedklippta träd där storkar byggt bo i många av dom, på åkermarken gick dessutom många storkar omkring.

 

I  Lagos stannar vi en stund i hamnen och tittar i några butiker och åker sedan och letar vi lite halvhjärtat efter köpcentrum, ljusa skjortor ni vet, men far sedan vidare ut mot sydväst.

Landskapet förändras och blir till ett böljande landskap inte olikt Sverige om man bortser från den steniga jorden och de annorlunda träden.

Slutmålet blir resterna av ett gammalt fort,  Fortaleza Sagres, som byggdes av Henrik Sjöfararen på 1400-talet och som egentligen är en mur mot fastlandet, mot havet har naturen fixat det med 60 meter branta klippor. Vi behöver inte betala för att komma in eftersom det är första söndagen i månaden (?) och tur var väl det för vi tycker inte att det var något att se. Det kanske beror på att jordbävningen 1755 skapade en tsunami som inte bara var högre än klippornas 60 meter den svepte med sig det mesta av fortet också.

Naturen vinner vår uppmärksamhet med tunga långa dyningar som dånande rullar in mot klipporna från Atlanten.

 

Väl hemma i byn är den avstängd för att det är karneval men vi är hungriga eftersom vi inte ätit sedan frukost, visserligen halv tio men ändå, så vi åker hem och äter rester; pasta med köttfärssås och sedan knoppar jag en stund och sen blir det TV.

Vi har Canal Digital som just nu har en prisfight med Discovery som höjt priset mer än Canal Digital vill betala. Som kompensation för att Discovery nu stängt alla sina kanaler har vi fått välja all C-mores sportkanaler eller C-mores filmkanaler, vi har valt det senare och har nu sett två Beckfilmer, Sennys val, och en science fiction, mitt val.

 

I morgon är det golftävling.

 

 

Ronny